Rapport från Manchester

Roger Lindholm Shidoin rapporterar:

Vi anländer Manchester på fredag förmiddag efter att ha åkt hemifrån tidigt, tidigt. Framåt kvällen drar det ihop sig. Line-up! Seiza! Mokuso! Sedan sitter man där igen (för vilken gång i ordningen?) och hör Soke Sensei lugnt stega fram mellan leden och sätta sig under flaggorna vid shomen.

Osu onegai shimasu!

Soke Sensei inleder med en uppvisning. De japanska studenterna tar vid med en strålande simultan uppvisning av fyra olika varianter av Bassai dai, följt av en uppvisning i bunkai. Vi går därefter igenom katorna Jyutte, Bassai dai, Seienchin, Seipai, Kosukun-dai, Rohai, Seisan, Niseishi och Ichimine-passai i ett rasande tempo.

Då och då stannar Soke Sensei upp och förklarar moment som behöver förklaras. Han visar bunkai så att vi ska förstå vad katans rörelser symboliserar.

Alla dessa checkpoints och den djupare förståelsen av vad vi sysslar med är alltid en del av det bestående värdet av dessa läger. En annan är mycket simplare: det är väldigt kul och ännu mera utmattande.

På uppvärmningspassen dessa dagar sätts vi alla på prov av de japanska leende instruktörerna. Leendet får vi nog bjuda på: det är rätt underhållande att se efterlikna grodor, krokodiler och springandes apor. Med allt från krypvarianter över dojon till hopp och höga kickar på ett ben fram och tillbaka. Chudan-chudan-jodan, chudan-chudan-jodan, chudan-chudan-jodan. ”Faster!” ”Higher!” Ingen kommer i närheten av Teppeis enastående hastighet och spänst. Den här gången slipper vi i alla fall försöka (och misslyckas med) Teppeis armhävningar med klapp bakom ryggen.

Lördag eftermiddag är det dags för svartbältes- och instruktörsgraderingar. Fullt fokus. Både den mentala och fysiska prestationen måste fungera till sitt yttersta. En efter en kallas vi in i dojon för att bli bedömd av Soke Sensei.

Det är svårt att beskriva, men det infinner sig en känsla av nervöst lugn, ödmjukhet, tålamod och ett stöttande av varandra på oss som väntar utanför. Vi hanterar väntetiden på olika sätt, men känslan av lugn och förrättad gärning efteråt tror jag alla delar.

Ute spöregnar det hela dagen, men vad gör väl det när man tillbringar helgen inomhus?

På kvällen äntligen avkoppling, reflektioner och möten under en trevlig och god middag där det bjöds på tal och spex från många i vår Kusano-Ha-familj.

Sista dagen börjar med en ceremoni där Soke Sensei delar ut diplom till de som klarat sina graderingar, och svarta bälten till dem som just klarat sin första dangradering.

Stort grattis till er som klarade er gradering!

• André Skaug 2 dan

• Mia Skaug 2 dan

• Olov Schedin 2 dan

• Kristian Hultqvist 1 dan

• Björn Ståhl 1 dan

• Hannes Tjulin sub 1 dan

• Sverker Berggren sub 1 dan

• Dennis Skaug sub 1 dan

• Max Larsson sub 1 dan

• Alexander Ruas sub 1 dan

Själv fick jag instruktörsgraden Shidoin B.

Efter ceremonin ännu ett pass och en sanslöst jobbig uppvärmning. Trötta, stela kroppar får kämpa. Nu gällde det att ta ut det sista man har. Svetten rinner och vattnet blir en bristvara.

Den sista dagens träning fokuserar på kumite, kihon (”more low!) och inlärning av kata Matsukaze.

Det är så här ett läger ska vara. Tufft, lärorikt, högt tempo, stimulerande och fantastiskt trevligt.

Vi tackar Soke Sensei och Shihandai Teppei och det japanska teamet för allt vi fått lära oss. Stort tack till W.K.K.A. England för ett väl ordnat läger i Manchester! Tack till Håkan Shihandai och alla karatekompisar!

Nu åter till våra dojos i Sverige där resan mot nya mål fortsätter - med ödmjukhet och tålamod. ”Please remember”

Osu!

Roger Lindholm